Vår historia

Kainulasjärvi SK bildades den 1 januari 1948 — och har varit en del av byns identitet ända sedan dess.

Den första styrelsen och den första regeln

Den första styrelsen var Harald Hannu, Lennart Gramner, Malte Oja, Reinhold Oja och Östen Väretoft. Hur fotbollen egentligen kom till byn fanns det olika versioner av — Allan Odenlid sade att det var hans bror Malte som tog hem den första bollen, Lennart Gramner hävdade att det var han som introducerade både bollen och reglerna.

Det enda alla var överens om var den första regeln, formulerad med tornedalsk klarhet:

"Heitä houramasta nuuiten regleritten kans, ja pellama tavalisesti."

Sluta svamla om regler, vi spelar som vanligt.

Den meningen blev grunden för hela klubbens fotbollsfilosofi.

När byn byggde sin egen ishockeyplan

Hösten 1958 eller 1959 — minnet är inte exakt — kom Bernhard och Gerhard Winsa hem till Hannu's mitt på dagen, som eld och lågor: "Vi ska bygga en ishockeyplan med sarg."

Sagt och gjort. Hilding Aidanpää kom med motorsågen, Sigurd Lampa selade hästen Lisa till sin gummihjulsvagn, och pojkarna gick ut i SCA:s skog i Vanhavaara. Träd efter träd fälldes och kördes till Olle Aidanpääs såg, samtidigt som ungdomarna under kafferasterna spekulerade i vem av dem som skulle få sitta av ett eventuellt fängelsestraff.

När det till slut nådde SCA:s öron vad som hänt, blev beslutet en av byns finaste stunder: föreningen fick lov att ta ytterligare sextio träd till. Det kändes "som om guld-rushen drabbat byn", har Lasse Gramner skrivit om den tiden.

Sargen byggdes i skolans slöjdsal, Inga Hannu sydde KSK på de gula tröjorna, Bertil Thönlind ordnade målvaktsskydden och Helmer Uusitalo finansierade hela rasket via ett privatlån. Belysningsstolparna lutade av lampornas tyngd — men ishockeyn var född.

Lirarna

Genom åren har det burits en hel del rött och svart. Bernhard Winsa, både som mittfältare och senare som ledaren bakom 70-talets framgångar i division IV. Olle Aidanpää, "den mångsidigaste" — fotboll, friidrott, skidor och hockey i Koskullskulle. Karl-Gösta "Hampus" Hamstig, som tog vägen från Kainulasjärvi till Gällivare SK och Skellefteå AIK. Och en pojke vid namn Mats Sundin, som sprang sina somrar på byns fotbollsplan innan benen blev tillräckligt långa för NHL.

Listan kan göras mycket längre — Hannu, Gramner, Tillberg, Ryngmark, Oja, Lampa, Siverhall — namn som fortfarande dyker upp på sportsidorna i Norrbotten idag.

Från sportklubb till byaförening

Föreningens uppdrag har vuxit långt utöver fotboll och hockey. Idag sköter vi skidspåren, vindskydden, skolan och poolen — det som binder samman en levande by. Sporten lever kvar, både som tradition och som pågående verksamhet, men byaföreningen är också mycket annat.

Vill du läsa mer?

Den utförliga historiken — alla matcher, alla spelare, alla anekdoter — är samlad på kainulasjarvi.com, där byborna själva har skrivit ner berättelser, bilder och årtal. Lasse Gramners egen redogörelse för ishockeyplanens byggande och föreningens första decennier finns där, betydligt mer detaljerad än utrymmet här tillåter.

De separata avdelningarna för hockey och fotboll har egna sidor med fler bilder, namn och anekdoter.